signerat: Arvendal

Såhär såg min dag ut idag:

Sovmorgon till 7.30. Byta blöja på sonen. Titta på Playhouse Disney. Ge sonen frukost. Titta mer på Playhouse Disney. Laga frukost till resten av familjen. Väcka familjen. Äta frukost. Städa köket. Leka med barnen. Sortera tvätt. Glömma att sätta på tvättmaskinen. Smygtitta på reprisen av P11-finalen i Gothia Cup samtidigt som sonen sover middag och frun skjutsar dottern till kompis. Laga lunch. Äta lunch. Leka med sonen. Hämta dotter hos kompis. Åka och handla. Köpa 3 milkshake (1 var till mig, frun och dottern). Dricka upp 2,5 milkshake (eftersom de andra inte orkade mer). Åka till mor för intagande av middag. Spela spel med familjen. Åka hem. Söva barn. Söva fru. En stund för mig själv framför datorn.

Såhär skulle min dag sett ut om jag inte hade haft familj:

Sovmorgon till 10.55. Repris av samtliga finaler i Gothia Cup (11.00-21.00), troligtvis med FM på laptopen i soffan. Några korvar med bröd i någon paus. Öl.

Ingen större skillnad väl?

Ni vet hur de ser ut, bilderna i huvudet inför första semesterdagen.

Solsken. Hängmatta. Litteratur. Väl kyld maltdryck med kondensdroppar långsamt rinnande längs med sidan.

Nu blev det inte riktigt så.

Frun hade en ”tjejkväll” inbokad med några kamrater.

En sådan tillställning där de pratar, dricker mousserande, pratar, dricker rosé, pratar, dricker mousserande, dricker rosé, fnissar så ingen hör vad den andra säger.

(På tal om bilder i huvudet så hade jag länge föreställningen om att det på sådan dylik tillställning endast förekom kuddkrig i underkläder – fel, bevisligen)

P.g.a. överhängande risk för skadliga biverkningar lastade jag ungarna i bilen för förflyttning till säkrare ort. Mormors stuga.

Jag kan därför nu berätta för er hur man visar sitt barn kärlek.

Gå inte på den lätta om att ”uppmärksamma”, ”vara närvarande”, ”lyssna” och sånt dravel.

Man visar sitt barn kärlek genom kolesterol.

Vilket med andra ord betyder att vi på vägen dit passerade McDonalds och köpte en jävla massa friterat, vilket gjorde dottern lycklig.

Väl på plats efter uppätna chili-cheese och nuggets tryckte hon i sig ett paket vindruvor.

Det ska bli spännande att se resultatet av detta.

Jag lägger mina pengar på att hon kommer skita maizena och russin de närmsta fjorton dagarna.

I alla fall. Dagen överlevd.

Hemkommen.

Familjen sövd.

Någon (några) timmars FM innan sängdags.

Sedan imorgon.

Andra semesterdagen.

Solsken. Hängmatta. Litteratur. Väl kyld maltdryck med kondensdroppar långsamt rinnande längs med sidan.

I Norge har en 32-årig felknullad, dagboksskrivande, fundamentalist sprängt halva huvudstaden och skjutit ihjäl närmre ett hundratal personer – bara för att det sades i hans huvud att han var tvungen.

I stora delar av Sverige försöker många rädda sina släktfoton som flyter omkring i den översvämmade källaren, medan andra måste lära sig köra ubåt med sin VW Polo på väg hem från jobbet.

I Östafrika torkar folk ihjäl. En hel generation håller på att dö ut i brist på mat och vatten.

För inte så länge sedan dog som flugor runt om i Europa i blodig gurk-grodd-klöver-diarré.

Med det sagt vill jag bara uppmana den person (som så kraftigt upprördes av det ytterst allvarliga I-landsproblemet att det inte gick att handla med ShopExpress på Coop Forum en lördag i juli) att åka hem, krama dina barn, ge din älskade en kyss, sätt dig och ät av den mat du faktiskt, utan problem, inhandlade denna lördag i juli.

Ta sedan en dusch och fundera på om ditt liv är så jävla hemskt ändå!

Jag vet inte hur många gånger jag läst artiklar om kvinnor som vill föda ”naturligt”.

Inte sällan är det någon virrig mellanchef i 35-årsåldern från Stockholmsförort som fått Indien och ekologi på hjärnan och därför tänker föda sitt barn ”naturligt, som det gjordes förr – och som det är meningen”.

Alltså – helst hemma i vardagsrummet med släkten vakande i hallen, men om det måste bli på sjukhus så ska det inte under några omständigheter förekomma någon form av smärtlindring.

Jag blir så förbannat trött på allt detta som ska anses ”naturligt”!

Gör så då! Ha ont – och föd ditt ”naturliga” barn på samma sätt som det gjordes då en väldig massa kvinnor dog i barnsäng.

Gå bara inte ut i något mammamagasin och skryt om att du är pretentiös och dum i huvudet, då du besitter samma logik som en fyraåring som "kan själv".

Det finns en anledning till att det benämns smärtlindring. Det lindrar nämligen smärta.

I den udda hjärna jag besitter är det ”naturligt” att inte vilja ha mer ont än man behöver.

Jag kan lova att kvinnorna på 1600-talet, i den ”naturliga” världen, hade betalat ganska bra för en dos ryggmärgsbedövning om det varit uppfunnet.

Likväl som jag idag tar bilen till jobbet istället för att sadla en häst.

Likväl som jag idag äter penicillin mot en lunginflammation och blir frisk, istället för att kissa, gå och lägga mig och invänta sankte Per.

Det pågår ständigt någonting som kallas utveckling.

Inte alltid av godo (vapen, Manchester United och andra obehagliga saker) – men nog fan är det ”naturligt”.

Om en människa, skapad av naturen, uppfinner någonting – också skapat av naturen, då är det naturligt.

Det finns ingenting som heter onaturligt. Det är naturligt – bara inte vetenskapligt påvisat ännu.

Vi vet numer att jorden inte är platt.

Vi vet också att åska inte beror på en bakfull småfet asagud som går bärsärk med en hammare.

Vetenskapligt påvisat.

Skulle denna vitaminknaprande, lattedrickande mamma-to-be-mellanchefen gjort allt ”naturligt” så skulle inte hennes första avkomma dröjt till hon vore 35 år fyllda.

Preventivmedel fanns inte heller förr i tiden.

Eller var det tvärtom..??

I alla fall så pågår ju planerna för fullt med att flytta ifrån Vikbolandet för att återinträda i stadens lugn och ro.

Många frågar sig varför.

Det gör inte jag.

Såg ett avsnitt av ”Arga snickaren” igår. Han uttryckte det ganska bra för den berörda familjen.

”Kan man inte slå i en spik så har man fan inte i hus att göra”.

Han slog, för att fortsätta på samma tema, huvudet på spiken där.

Likaså finns det ju en trädgård att ta hand om.

Okej, klippa gräs klarar jag av, trimma detsamma också vad det anbelangar – även om det är fruktansvärt tråkigt.

Men det där med växter var ju ingen hit, det lämnar jag till Carl von Linné och hans jämlikar.

Jag menar, vi klarar ju knappt av att få kaktusar att överleva inomhus, så faktum är att jag gör mig bäst där det övervägande finns asfalt.

(För övrigt bidrar jag till miljön genom att äta en jävla massa ko, därav slipper vi all metangas de annars skulle släppt ut.)

Det är det jag kommer att sakna mest med att bo i villa.

Grilla.

Allt går att grilla – när som helst och var som helst.

Bara man inte gör på det viset som alla män (och pojkar) får lära sig från generation till generation.

Den klassiska grillningen:

Börja med att hälla hela jävla kolpåsen i grillen, det blir bara liggande annars – du kommer ändå köpa 3 nya påsar nästa gång du handlar.

Dränk sen skiten i tändvätska. När kolen flyter har du lagom mängd.

Låt det dra in i en kvart – eller tänd på direkt. Gärna med 10 tändstickor i olika delar av grillen.

Visa din manlighet genom att högt utbrista: ”Jävlar vad bra det brinner”.

Häll på mer tändvätska, annars kan det slockna.

Vänta därefter till kolet blivit vitt – eller vad fan, lägg på köttet när det brinner så att det blir ordentligt gjort. (Det kan ju slockna också).

Vänd köttet var tionde sekund – eller oftare.

Ät de tändvätskemarinerade, brända, råa köttbitarna under tystnad tillsammans med de underbart goda tillbehören som din fru ordnade samtidigt som du ”lagade mat”.

När ni ätit den välsmakande desserten (som frun också gjort) och tagit död på en flaska konjak till kaffet, går du fram till grillen, tittar på grillglöden och blir förbannad, för att det NU är så perfekt glöd.

Belys då (gärna högljutt) att detta är kolets fel. Eller grillens. Eller fruns. Eller barnens.

Du gjorde ju bara som du alltid gjort.

Titta vad som händer!

Det skrivs.

Men det är fan inte mitt fel.

Maffian har gett mig hot om fysiskt våld om det inte händer något här.

Nej det var inte sant, nej det var inte sant (för där emellan kommer påska).

Sanningen är mer tråkig.

En klassisk svensk lunchrumskompromiss – som dagisbarnens ”visa din så visar jag min” typ av resonemang, fast utan nakenhet.

Jag sätter helt enkelt lite press på http://hattifnattanna.blogg.se att komma tillbaka från sin icke tidsbestämda timeout.

Imorgon är det tisdag. Imorgon börjar jag på riktigt.

Var där – eller var rektangulär.