signerat: Arvendal

Eller var det tvärtom..??

I alla fall så pågår ju planerna för fullt med att flytta ifrån Vikbolandet för att återinträda i stadens lugn och ro.

Många frågar sig varför.

Det gör inte jag.

Såg ett avsnitt av ”Arga snickaren” igår. Han uttryckte det ganska bra för den berörda familjen.

”Kan man inte slå i en spik så har man fan inte i hus att göra”.

Han slog, för att fortsätta på samma tema, huvudet på spiken där.

Likaså finns det ju en trädgård att ta hand om.

Okej, klippa gräs klarar jag av, trimma detsamma också vad det anbelangar – även om det är fruktansvärt tråkigt.

Men det där med växter var ju ingen hit, det lämnar jag till Carl von Linné och hans jämlikar.

Jag menar, vi klarar ju knappt av att få kaktusar att överleva inomhus, så faktum är att jag gör mig bäst där det övervägande finns asfalt.

(För övrigt bidrar jag till miljön genom att äta en jävla massa ko, därav slipper vi all metangas de annars skulle släppt ut.)

Det är det jag kommer att sakna mest med att bo i villa.

Grilla.

Allt går att grilla – när som helst och var som helst.

Bara man inte gör på det viset som alla män (och pojkar) får lära sig från generation till generation.

Den klassiska grillningen:

Börja med att hälla hela jävla kolpåsen i grillen, det blir bara liggande annars – du kommer ändå köpa 3 nya påsar nästa gång du handlar.

Dränk sen skiten i tändvätska. När kolen flyter har du lagom mängd.

Låt det dra in i en kvart – eller tänd på direkt. Gärna med 10 tändstickor i olika delar av grillen.

Visa din manlighet genom att högt utbrista: ”Jävlar vad bra det brinner”.

Häll på mer tändvätska, annars kan det slockna.

Vänta därefter till kolet blivit vitt – eller vad fan, lägg på köttet när det brinner så att det blir ordentligt gjort. (Det kan ju slockna också).

Vänd köttet var tionde sekund – eller oftare.

Ät de tändvätskemarinerade, brända, råa köttbitarna under tystnad tillsammans med de underbart goda tillbehören som din fru ordnade samtidigt som du ”lagade mat”.

När ni ätit den välsmakande desserten (som frun också gjort) och tagit död på en flaska konjak till kaffet, går du fram till grillen, tittar på grillglöden och blir förbannad, för att det NU är så perfekt glöd.

Belys då (gärna högljutt) att detta är kolets fel. Eller grillens. Eller fruns. Eller barnens.

Du gjorde ju bara som du alltid gjort.