signerat: Arvendal

Samtidigt som verkligheten på sitt oförstörbara maner tränger sig på och dagarna så småningom ska bli vad de brukar vara så tänkte jag summera den näst sista dagen av min semester.

Det blev inte så mycket semester, inte om man betecknar semester med sol, bad och färgglada fulgroggar med paraply.
Det enda som stämmer var paraply, men det hade jag inget.

Lördagen startade alldeles för tidigt, även om jag tyckte vi borde startat alldeles för tidigare.
Destination: Ullared. Utan Morgan, men med fru, moder, syster med pojkvän, kusin och moders väninna.

Jag är inte lika avogt inställt till detta gigantiska varuhus mitt i ingenstans som jag var för några år sedan. ”Tantsnusk och halvtaskig kvalitet.”

Nu är det i och för sig samma sak fortfarande, men jag har blivit lite äldre och förståndigare(?), så jag vet värdet i att uppskatta limtvingar för 8,95:- eller ett 90-pack diskmaskinstabletter för 49,95:-.

Lunchen bestod av fläsk med löksås, serverad av en dam som hade samma syn på servicemind som min gamla mattant. De såg förresten ganska lika ut (tänk just ”mattant” så förstår ni). Denna stackars skapelse var dock runt 25 år gammal.

Även om maten smakade okej, så var det förstört redan innan jag började äta.

Notan slutade på ganska många pengar, men hemfärden blev trevlig.

Hustrun somnade, jag hittade någon konstig reklamkanal på radion och livet var sådär rättvist som det kan vara när det är sådär Svenssonsk lagom.

Men det skulle bli bättre. Man lär sig uppskatta livets glädjeämnen.

Matpaus vid VIP Jära.

Jag vet om mina fördomar mot vägkrogar, de har nämligen bekräftats ett antal gånger genom åren.

Halvfabrikat, någon ointresserad student som knegar extra på helgen för att ha råd med bacon till blodpuddingen. Skithus som inte blivit städade sedan Erik XIV käkade ärtsoppa.

Jag är inte värre än att jag kan ändra mig.

Jag offrade 87 av mina surt förvärvade silverpenningar för en ”hemlagad lasagne” (Nej, jag gav mig inte in i diskussionen huruvida de bodde på restaurangen). Frun beställde pannbiff.

Det var tamejbelsebub det godaste jag ätit på länge. Den var hemlagad. Pannbiffen (det vara bara en - men stor som fan) var precis lika hemlagad och potatisen var tillsynes handskalad.

Dessa maträtter hade jag fått betala minst det dubbla för på en mer fashionabel krog, men det hade troligtvis inte smakat lika gott.

Jag kände mig nödd och tvungen att ge mina komplimanger till köket när jag passerade för att uträtta vissa behov på deras bekvämlighetsinrättning, som för övrigt också höll högsta klass.

Rent och fräscht och luktagott.

Denna upplevelse gjorde att jag inte brydde mig om att himlen öppnade sig på vägen hem och att Tor svingade Mjölner med sin fulla kraft över hela södra Sverige.

Det var ju bara ett litet oväder.

Jag hade ätit lasagne.

Läser i tidningen att svenskar inte kan simma.

Det är lite jobbigt just nu då det är varmt och ett dopp i sjön är det som i många fall får oss att klara vardagen på ett drägligt manér.

Eller svenskar kan simma. Men inte alla.

Men alla ska kunna simma. Enligt lagen. Åtminstone de som gått i mellanstadiet senaste 3 åren.

Skolorna skiter i det och jag blir rädd.

Vad händer i skolan egentligen?

Ingen, eller i alla fall väldigt lite, idrott. Närapå ingen slöjd. Jag läste att vissa skolor har, för att klara läroplanen, infört teoretisk slöjd.

Vilka toppbetyg jag skulle haft. Jag vet precis hur man bygger ett hus. I teorin. Skulle jag praktiskt försöka bygga ett hus skulle det gå mindre bra. Jag hade problem att sätta ihop en byggsats av Villa Villerkulla till Tindra, då var det ändå ritning och färdiga bitar.

 

Och hur går en sådan lektion till?

Kommer ni in i ett klassrum där 32 elever sitter och unisont skriker ”Aj som fan”, då vet ni att de teoretiskt slår sig på tummen med hammaren under sin träslöjdslektion.

 

Men nog fan ska man lära barn att simma?

Det handlar ju om att rädda liv.

Låt vara att det ”på min tid”, för sisådär 20 år sedan, ansågs att cykelhjälm var ett möjligt tillbehör, inte ett måste, samt att bilbälte och baksäte bara var till besvär om man inte skulle åka långa sträckor.

Kan då tyckas att 20 års erfarenheter borde ha lett till någon förbättring.

 

Skolan förändras. På gott och ont.

Jag minns att det blev ett jävla liv om man inte hade omslagspapper runt skolböckerna.

Idag har ungarna datorer.

 

Vi fick ovett om vi kastade suddgummi på varandra. Hur gör de idag?

Jag tror inte att det ger samma effekt att prickskjuta delete- eller backspaceknappen på den störiga snubben tre bänkrader framför.

Svårare att dölja liksom.

 

Dagens ungdom, nu låter jag sådär gammal igen, borde få lära sig lite vett.

Inte för att jag är för aga på något vis, men en lärare ska få ta tag i en stökig elev utan att det klassas som misshandel.

Gränsen kan gå vid blodvite.

 

Eleverna mobbar lärare utan att någon vedergällning.

Jag har dock en lösning.

Lär de djävlarna fel! Så får de gå ut i det riktiga livet och tro att kvadratroten ur 25 är triangel och att bequerel är ett tjeckiskt öl.

 

Å andra sidan är det smidigare att skicka lappar till kompisarna i klassrummet idag.

Det görs via MSN.

Sammanfattning av VM säger ni?

Semesteruppdatering?

Jodåmensåattdetvarsåsant.

 

Det finns en anledning till att jag inte har uppdaterat.

Värmen.

Om det nu är så att kineserna från förra bloggen läser så kan jag tala om att det är varmt i Sverige.

Det är så varmt att fingrarna glider av tangenterna. Så varmt att majsen i skafferiet har blivit popcorn och mjölken förvandlas till keso redan innan jag hunnit hem från affären.

Vi funderade allvarligt på att bygga en bastu, bara för att ha någonstans att svalka av oss.

 

Någon säger: ”Så typiskt svenskt”. Klaga på vintern för att det är kallt. Klaga på sommaren för att det är varmt.

Jag säger: Fuck you.

Jag klagar när jag tvingas bädda på källargolvet bara för att det verkligen inte går att sova i sovrummet.

 

Och allt är Al Gores fel.

Vad fan skulle han uppfinna den där globala uppvärmningen för?

 

I alla fall så fyller vårt lilla troll fem år idag, emellertid har tre stycken kalas avklarats i helgen, så det är bara vi (mamma och pappa) som ska sjunga och ge presenter. Därefter skickar jag iväg fru och barn till Jursla så att jag får gå bananas med dammsugare och röja skräp i lugn och ro.

 

Fotbollsabstinensen har börjat sätta in nu, det är trots allt dagen efter kvällen före.

Lindras något av den exceptionella Erik Nivas alster ”Den nya världsfotbollen” och ”Livet längs linjen”.

Majestätiska publikationer.

 

Fick jag välja en pryl att ta med mig till en öde ö så skulle jag välja Erik Niva.

Har nyligen vakat upp ur min semifinaldvala.
Det var inte mycket till dvala. Mer adrenalin.

Fast egentligen var det inte mycket snack om saken.

Holland var bäst.
Spanien var bäst.
Ska jag sluta här?

Äh. Jag bryr mig inte om vad ni tycker. Det är min blogg och jag gör vad jag vill.
Alltså fortsätter jag.
Vi tar det i okronologisk ordning (Eller kron-ologisk, vad vet jag)

Spanien var Spanien igen, mest tack vare Pedro som sprang som Snurre Sprätt och dök upp både här och där. (Eftersom hans lag vann, så får han vara förlåten det kardinalmisstag han gjorde vid friläget i slutet)
Just Pedro, istället för en seg Fernando Torres, visade sig vara ett lyckodrag.
Carlos Puyol var Carlos Puyol igen. Tidigare i turneringen har han varit stapplig och otajmad i sitt spel. Idag var han en klippa.
Dessutom passade han på att nicka in matchens enda mål på hörna. Kanske skulle spanjorerna passa på att slå in lite mer hörnor i straffområdet istället för dessa oräkneliga antal korta varianter som allt som oftast bara leder till några procentenheter till i bollinnehavsstatistiken.

Tyskland var inte dåliga. Men de var heller inte bra. Hade bara ordet funnits på något annat språk hade de varit "lagom".
Müller saknades. Trochowski kunde inte fylla luckan. Det blev något bättre med Toni Kroos sista halvtimmen, men nog borde han ha startat.

Å andra sidan var det klart redan på förhand.
Bläckfisken Paul hade ju sagt sitt och ätit de spanska musslorna.

Holland står för motståndet i finalen.
Inte så mycket att säga om matchen. Holland hade ett välbalanserat lag och ett lugnt och medodiskt spel.
Uruguay hade Diego Forlan, det är visserligen inte så jävla illa. Men det räcker inte.
Det blev lite nervöst efter att sydamerikanerna reducerat på stopptid, men bara lite.

Gillar den allmänna hatet mot Mark van Bommel som sprids i olika forum runt om på nätet.
Jag gillar killen.
Han har gett "pain in the ass" ett ansikte. Med det menar jag inte att han på något sätt ser ut som en hemmorojd (han ser mer ut som Paolo Roberto - eller tvärtom) utan att alla hatar att spela mot honom. Tjuvknep, stämplingar och annat otyg, som topp på det har han alltid diskussioner med domaren, både vänliga och inte så vänliga.

Och Gio van Bronckhorsts mål. Herregud och O Mon Dieu! Vilket jävla skott. VM snyggaste hittills.

Dygnsrytmen är förändrad. Allt detta fotbollstittande gör att FM blir en nödvändighet.
Många långa nätter i mitt temporärt uppbyggda VM-hörn med fåtölj, laptop och TV.
Livet är till stora delar trevligt att leva.

Mindre kul: Våra volvokort har gått ut i datum utan att vi fått några nya. Att upptäcka det på macken, med en tanklampa rödare än Mao 2 mil hemifrån innebär vissa bekymmer.

Mera kul: Inte att min kära fru fått foglossningar och sammandragningar till följd av för hårt arbete, det passar under kategorin ovan. Men det faktum att hon behövde göra en läkarundersökning och nytt ultraljud gör att vi till 90% vet vilket kön vårt barn kommer ha.
Ännu så länge är det lite hemligt, men i och med att våra föräldrar vet, så vet nog ganska många ganska snart.

Nu har jag inte tid mer er. FM!

Det var efter att Argentina kvalat in till VM som Diego Maradona fällde den numer ökända kommentaren till journalistkåren på plats.

”Ni kan suga min k*k och fortsätta suga”.

 

Argentina-Tyskland 0-4.

Det verkar som om herr Maradona får dra i struten själv i fortsättningen.

 

I saw it coming.

Tysklands underbart disciplinerade spel. Jag vet inte om det är 4-3-3, 4-3-2-1 eller 4-4-1-1.

Skit samma, det kan ha varit 10-10-10.

Alla var överallt. Framför allt Bastian Schweinsteiger. Han var både alla och överallt.

Kreatör-grovjobbare-avslutare.

Och Tomas Müller. Vilken fotbollsspelare. 20 år gammal. Jag gråter en skvätt eftersom han missar semifinalen.

Men han kommer att spela fler semifinaler.

Tyskland kan vinna redan i år.

Men hur jävla bra kommer de att vara nästa gång?

 

Argentina hade däremot ingenting.

Visserligen saknade de Walter Samuel.

De skulle kanske behövt Zanetti och Cambiasso.

Och en spelidé

Och någon form av handlingsplan för Leo Messi.

Och en fungerande förbundskapten.

Och lite annat...

De är helt enkelt inte bättre än såhär.

 

Det är domare Irmatov med sina assistenter. Mycket bättre till och med.

Herregud, var är de tillverkade?

Inte ett felbeslut.

Får inte de finalen är det nästan större skandal än missen vid Lampards mål.

 

Domaren mellan Spanien och Paraguay var inte lika bra. Minst ett rött kort borde delats ut i min mening.

Låt vara att det han dömde var Kalabaliken i Bender del II. Kalabaliken i Johannesburg.

Straff för Paraguay. Miss. Straff för Spanien. Mål. Straffen går om. Miss. Solklar straff för Spanien. Friad av domaren.

Målet stolpe-stolpe-stolpe-in efter att Iniesta bjudit upp till Flamengo. Pedro och Villa accepterade inbjudan.

 

Tyskland-Spanien i semifinal. Mycket trevligt.

Även om Tyskland saknar Müller så håller jag dem som knapp favorit.

 

Avslutar med ett citat från min fru:

”Herregud, måste det vara så mycket snack och repriser efteråt. Förstod ni inte första gången ni såg det?”

Fair enough. Jag bjuder på den.

Brott lönar sig.
Det gör mig lite ledsen, även om jag givetvis accepterar faktum.
Regler är regler.

Innan kvartsfinal 2 låg mina, förvisso milda men i alla fall, sympatier hos Uruguay.
Diego Forlan är en utomordentlig fotbollsspelare, dessutom var landet historiens första världmästare.
Ju längre matchen gick, ju mer vände mina sympatier till Ghanas fördel.
Ett afrikanskt lag som anpassat sig till systemet, med en forward i Gyan som är underbar att se med sina löpningar, uppoffrande löpningar och målsinne, lite som en afrikansk Wayne Rooney...när han inte är som han har varit i VM.

Förlängningens sista minut.
Luis Suarez räddar med knäet bollen på mållinjen.
Sekunden senare räddar han med händerna.
Då han inte är målvakt är detta givetvis väldigt mycket inte tillåtet.
Rött kort och straff till Ghana.
Detta ska bli det sista som händer i matchen...Gyan, som aldrig missar, ska bara lägga in straffen och skicka Ghana vidare till en semifinal där ett afrikanskt lag aldrig varit förut.
Men han skjuter i ribban och redan där har Ghana förlorat.

Straffsparksläggningen som följer blir en enkel match för Uruguay mot ett ofokuserat Ghana (föutom Gyan som sätter en exemplarisk straff i högra krysset.

Kontentan av detta blir att Luis Suarez (som under större delen av matchen lagt mest energi på att klaga på domaren) blir hjälte genom att på ett regelvidrigt sätt stoppa ett givet mål.

Det som gör mig förbannad är att när domaren visar honom det röda kortet så spelar han oförstående.
Jag hade kunnat acceptera det om han istället limmat bollen på mållinjen, lagt bollen på sraffpunkten och sedan vandrat ut från planen.

Och jag tycker så förbannat synd om Gyan.


Men jag tycker inte synd om Brasilien som tidigare idag blev utslaget mot Holland.
Felipe Melos stämpling på Robben var riktigt ful.
Likaså i den matchen; enormt gnäll på domaren, även ifrån media och "experter". Men detta är min blogg och det som står här är vad jag tycker (oftast sant).
Domaren i den matchen var riktigt bra.

För övrigt börjar jag nog bli gammal.
Eller skånsk.

Min föda idag har bestått av öl och sillamacka.
Underbart gott.