Den allsmäktige asen
Samtidigt som verkligheten på sitt oförstörbara maner tränger sig på och dagarna så småningom ska bli vad de brukar vara så tänkte jag summera den näst sista dagen av min semester.
Det blev inte så mycket semester, inte om man betecknar semester med sol, bad och färgglada fulgroggar med paraply.
Det enda som stämmer var paraply, men det hade jag inget.
Lördagen startade alldeles för tidigt, även om jag tyckte vi borde startat alldeles för tidigare.
Destination: Ullared. Utan Morgan, men med fru, moder, syster med pojkvän, kusin och moders väninna.
Jag är inte lika avogt inställt till detta gigantiska varuhus mitt i ingenstans som jag var för några år sedan. ”Tantsnusk och halvtaskig kvalitet.”
Nu är det i och för sig samma sak fortfarande, men jag har blivit lite äldre och förståndigare(?), så jag vet värdet i att uppskatta limtvingar för 8,95:- eller ett 90-pack diskmaskinstabletter för 49,95:-.
Lunchen bestod av fläsk med löksås, serverad av en dam som hade samma syn på servicemind som min gamla mattant. De såg förresten ganska lika ut (tänk just ”mattant” så förstår ni). Denna stackars skapelse var dock runt 25 år gammal.
Även om maten smakade okej, så var det förstört redan innan jag började äta.
Notan slutade på ganska många pengar, men hemfärden blev trevlig.
Hustrun somnade, jag hittade någon konstig reklamkanal på radion och livet var sådär rättvist som det kan vara när det är sådär Svenssonsk lagom.
Men det skulle bli bättre. Man lär sig uppskatta livets glädjeämnen.
Matpaus vid VIP Jära.
Jag vet om mina fördomar mot vägkrogar, de har nämligen bekräftats ett antal gånger genom åren.
Halvfabrikat, någon ointresserad student som knegar extra på helgen för att ha råd med bacon till blodpuddingen. Skithus som inte blivit städade sedan Erik XIV käkade ärtsoppa.
Jag är inte värre än att jag kan ändra mig.
Jag offrade 87 av mina surt förvärvade silverpenningar för en ”hemlagad lasagne” (Nej, jag gav mig inte in i diskussionen huruvida de bodde på restaurangen). Frun beställde pannbiff.
Det var tamejbelsebub det godaste jag ätit på länge. Den var hemlagad. Pannbiffen (det vara bara en - men stor som fan) var precis lika hemlagad och potatisen var tillsynes handskalad.
Dessa maträtter hade jag fått betala minst det dubbla för på en mer fashionabel krog, men det hade troligtvis inte smakat lika gott.
Jag kände mig nödd och tvungen att ge mina komplimanger till köket när jag passerade för att uträtta vissa behov på deras bekvämlighetsinrättning, som för övrigt också höll högsta klass.
Rent och fräscht och luktagott.
Denna upplevelse gjorde att jag inte brydde mig om att himlen öppnade sig på vägen hem och att Tor svingade Mjölner med sin fulla kraft över hela södra Sverige.
Det var ju bara ett litet oväder.
Jag hade ätit lasagne.
