Titta på TV i nästan tre veckor är också en sport.

OS tog alltså slut häromdagen.

För att slippa sova på parkbänkar och äta gratis soppa, så har jag varit tvungen att syssla med sådant där ”jobb”, varvid jag inte haft jättemycket tid till att se på TV.

 

Men handboll har jag sett.

Och alltså, seriöst. Det är fan dags att ändra upplägget på den där sporten.

Det får inte vara så förbannat spännande.

Sista minuterna mot Ungern så hade jag känningar av allt från kärlkramp och stroke till fotsvamp och öroninflammation.

Hälsovådlig sport.

 

Det som ändå har fångat mitt intresse mest under OS är alla ”forumexperter”

I Aftonbladets kommentarsfält skriver en 32-årig grillchips- och colasvullen lagerarbetare från Borås att ridning inte är sport, bara en mesig hobby (trots att hans enda egna erfarenheter av ämnet är lillasyrrans halvårsprenumeration på ”Min Häst” -93, samt en för femtio kronor spontantinköpt Harry Boy häromveckan ).

10 personer om året dör under fälttävlanstävlingar (heter det så?). Men det är ju lite mesigt. Fotboll är ju mycket tuffare. För ett par månader sedan så var faktiskt Cristiano Ronaldo tvungen att byta frisyr i halvtid eftersom vaxet var slut.

 

I fältet bredvid skriver en nyblonderad medelålders kvinna från ett hotellrum, där hon befinner sig på ”konferens” mitt under pågående semester, att Sverige bara tar medalj i ”överklassporter”. Det är pappa som betalat medaljen.

Jovisst, det kanske är ett överskott av ”von” och ”af” inom båt- och hästsport. Det hade liksom varit lite svårare för exempelvis Zlatan att bara ”segla lite” på gården innan middagen, eller för en sjukpensionerad ensamstående trebarnsmorsa att hålla häst i en tvårummare i Motala.

Förutsättningarna är olika, men även om pappa är rik, så har jag en svag känsla av att det ändå krävs lite träning.

Segling handlar om att styra båten efter hur vinden blåser. Och även om någon med åt helvete för mycket pengar säkert har försökt, så går det inte att muta naturen.

 

Och visst, det krävs olika mängd, och olika sorters, ansträngning.

Om vi jämför Håkan Dahlby - 46-årig skjutande småbarnsfar med något fler hakor än ögon, med Lisa Nordén – 28-årig triatlet utan ett gram fett på kroppen, så är det klart att vi ser skillnad i mängd mjölksyra och svett under både träning och tävling. Men den ene skulle inte ha en chans att göra vad den andre gör.

Och båda kom hem med ett OS-silver runt halsen.

 

Pröva på att sätta er på en häst (det är stora djur – otäcka med för den delen), låt den hoppa två meter upp i luften och försök sitta kvar.

Eller boka av Ålandskryssningen nästa helg, hyr istället en roddbåt och försök komma ikapp färjan – lyckas du ska jag låta dig gå helt jävla Mona Sahlin i taxfreeshopen, det lovar jag.

 

Eller för att sammanfatta till alla ”jag-är-bättre-än-alla-er-andra-på-sport-för-jag-har-sett-jättemycket-på-TV-och-jag-har-Henke-Larssons-autograf"-halvmänniskor där ute : (Ja, jag kanske också stämmer in i den mallen, men fokusera på det riktiga problemet här)

Den dagen ni använder träningsbyxor för andra anledningar än för att de har rejäl resår i midjan och gör det bättre än att vara näst bäst i världen på det ni håller på med, då ska jag lyssna på vad ni säger.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0