Språkpolisen talar ut. (En bloggserie in i evigheten)
Hej. Jag heter Rasmus. Jag är språkpolis.
När jag konfronterar människor med detta faktum brukar jag ofta bli rejält ifrågasatt.
De som ifrågasätter undrar hur jag kan lägga sådan kraft, energi och irritation på en sådan bagatell som språkbruk, när världen är full av krig, svält, tortyr, död och ryska oligarker som förstör världsfotbollen.
Frågan jag direkt ställer mig då är:
Om jag istället började särskriva, skriva e istället för ä, bygga meningar med syftningsfel, eller skita i att kommatera, skulle krigen ta slut då?
Knappast va?
Snarare skulle det kanske bli mindre motsättningar, som kan leda till krig, om man hela tiden förstod varandra.
Det finns regler för användandet av språk, på samma sätt som för användandet av bilbälte. (Med den lilla skillnaden att man – tyvärr – inte kan få böter eller fängelse när man skriver ”last bil”)
Kålsupare finns överallt.
Astrid Lindgren. Denna underbara sagoförfattare.
Missförstå mig rätt nu. Hennes sagor är underbara. Hon är förmodligen väldens genom tiderna bästa barnboksförfattare (möjligtvis vill bröderna Grimm ha ett ord med i laget också), men det finns saker att önska i hennes skrivspråk.
Låt vara att hennes ”mej”, ”dej” och ”säj – säjer”, samt ”dom” istället för ”de och dem” är godkänt av anarkisterna i Svenska Akademien (de fungerar trots allt som facit till vårt språk).
Tyvärr har dessa kappvändare allt för ofta godkänt ”alternativa stavningar”, till exempel som att det ska anses acceptabelt att säga ”han”, där man menar ”honom”.
Detta leder alltså till meningar såsom ”Dom ska säja det till han”. Jag ryser.
Åter till sakfrågan.
Detta är autentiska utdrag ur ”Allt om Karlsson på taket”.
”Det fanns visst en till, som ville följa med.”
”Det var pappa, som öppnade dörren. Men det var mamma, som skrek till först.”
Denna typen av felaktig och i många fall onödig kommatering finns överallt i hennes texter.
Visst förstår man vad som skrivs, men i fel läge så kan det leda till syftningsfel, likt rubrik i Aftonbladet efter en flygolycka i Nepal häromdagen:
”Flygplan störtade i Nepal, alla döda.”
Vilka är döda?
Alla i flygplanet?
Alla i Nepal?
Alla i hela världen?
Fler exempel:
”Jag fick en smörgås av mormor som jag åt upp.”
Visserligen tycker jag om min mormor, men inte på det sättet.
”Försökte köra på par med barnvagn”
Inte så snällt kanske, men jag själv blivit påkörd av en barnvagn. Jag ådrog mig inte bestående skador av det.
”Akta våra barn kör sakta”
Ingen fara, håller de bara ut tillräckligt så kan jag köra om.
”Man krockade med älg på motorcykel”
Rätt imponerande ändå. Lite Hälge-varning på den.
”Plånbok upphittad. Återfås mot beskrivning av Janne”
Jag vet vad jag har i min plånbok, men hur fan ser Janne ut?
”Radhus med mindre lättskött tomt”
Jag gillar inte trädgårdsarbete. Finns det ett hus med en lättskött mindre tomt så köper jag!
Ni förstår problematiken.
Ni förstår också att detta kan bli en bloggserie i oändligt antal delar.
