Till dig - Dr Rhinehart
Collin genomförde sitt dopingprov med bravur idag.
Kul att så många ville komma, och att vi kom samtidigt.
Tiden att mingla och prata var inte särdeles omfattande, men trevligt var det ändå på alla sätt.
När jag, städad och hemkommen, på rutin loggade in på Facebook slog det mig, sådär inte alls behagligt, att någon mer, om tiden gått ungefär ett och ett halvt år långsammare, kunde – och borde – varit en av gästerna.
Såg ett klipp ur Lejonkungen häromdagen.
Pumba skulle mycket väl kunna vara en nära vän till mig, som när det kniper lämnar goda råd.
”Lämna ditt bakomflutna före dig”. Ganska logiskt i sin lingvistiska orimlighet.
Kommer också att tänka på McDonalds-reklamen som gick på TV när jag var sisådär 10-12 år.
”Det finns stunder i livet som man alltid har kvar”.
Jag ska inte bli nostalgisk eller tårögd, därtill finns inte sorgen.
Men ändå vill jag fortsätta med några briljanta rader av den annars, i mitt tycke, tveksamma artisten, Tomas Ledin. (Alla hans låtar låter likadant.)
”Vad gör du för tiden? Varför hör du aldrig av dig? Det var alldeles för länge sedan vi sågs.”
Kanske var det Force Majeure, nöd eller skador som inte kunnat förutses.
Kanske var det tillfällig sinnesförvirring. Utan uppsåt.
Eller var det helt enkelt tärningen som fällde avgörandet?
Jag vill veta.
Jag vill inte veta.
En människa själv, väljer sin väg.
Utan att kunna förklara varför, så gnager saknaden.
Dessa rader hörs blott av poeter, varvid ingenting mer behöver sägas.
Men så bor det väl en liten poet i dig?
Är dr. Rhinehart på besök just nu? Spännande karl det, kan jag tycka.
