Det är öppet där varje dag
Ledig dag efter ett antal långa sådana innehållande arbete och innan 8 st fullspäckade dito.
Far-dotter-dag.
Vad innebär det för unga fröken Arvendal?
BUUSFAABRIIKEEEN!!!
Jodåsåattdetvarsåsantsomdetvarsagt.
Detta kräver sin uppladdning. Och planering.
Först och främst är jag inte sådär jätteung länge, eller särskilt smidig och vital.
Jag menar, klätterställningarna på detta barnens icke-förlorade paradis är inte i första hand utformade för en person på 182 cm, ett antal kg över det förväntade och stela knän.
Tro fan att ungar försvinner på ett sådant ställe när föräldrar fastnar med sina blekfeta arslen i formgjutna plaströr med plexiglasfönster 7 meter ovan jord.
Ett ytterligare svårlöst projekt är att försöka få en adrenalinstinn 6-åring to be att förstå vikten av att inmundiga näring för att orka den sista timmen. (Gäller visserligen mest pappa – som sagt, ungen går ju på adrenalin)
Eller så är jag bara bitter för att det på valda platser finns skyltar med texten: ”Ej för vuxna”. Jag kanske också vill åka rutchkana.
Eller är inte ”vuxen” bara ett begrepp som beskriver var man står i sin mentala utveckling?
Kanske värt att testa och ifrågasätta.
Största utmaningen blir dock att inte verka illa berörd när det knallar runt en person, troligtvis till synes helt normal i vanliga fall, som njuter av att vara utklädd till en tjock tygelefant.
DET är läskigt!
