signerat: Arvendal

Låt vara att det är lite krångligare att logga in på den här bloggen än på den förra. Det försvarar ändå inte det faktum att jag inte uppdaterat på tre veckor.

 

Härmed förmedlas en officiell ursäkt.

 

En förklaring är att jag har jobbat. Hela tiden och i rejält tempo.

Vetefan om jag fått så mycket gjort dock.

På jobbet känner jag mig lite som den klassiska vitsen, den första man lärde sig och som kommer vara den första man lär sina barn, och de sina barn och så vidare.

Jag går och går, men kommer aldrig till dörren.

Var man än är i huset så ropas det och det skriks.

Men det är förstås trevligt att vara behövd.

 

Under semestern gick mycket tid till Müller och vuvuzela, Jabulani och målkameradiskussioner, Bank och Niva.

Trevligt det, men det blev fan inte mycket snickrat. (Är man Svensson så ska man snickra något på semestern – det står i lagen).

Därför har jag nu försökt, på de lediga minuterna, att fixa lite i hemmets lugna vrå.

Det har gått sådär.

Märkte att vattenpumpen läckte lite, i min värld är det inte bra att det rinner ut vatten inomhus, varvid ett samtal till försäkringsbolaget genomfördes.

Efter att ha blivit hjärtligt välkomnad av en telefonsvarare fick jag 3 val, jag valde. Då fick jag 2 val, jag valde. Jag fick då åter 3 val, jag valde. Efter en massa val, så fick jag ett slutgiltigt val. Jag tvekade inte. Jag valde!

Fick då beskedet att det var många som ringde just då, så den vänliga telefonsvararen bad mig att återkomma senare. (Jag gissar att de andra som ringde behövde hjälp med att välja vilka val de skulle välja när de blev erbjudna att välja ett nummerval som val när de valde det som de skulle välja, beroende på vilken försäkring de valt när de valde det från första början, eller vilken försäkring de ville välja att använda).

 

Efter nya samtal och mer val än i Moby Dick fick jag prata med en människa (alternativt en väldigt väl programmerad maskin – gränsen är hårfin i dessa branscher).

 

Kontentan av samtalet blev lite udda. Det är ju ingen skada skedd, så jag kan inte få någon hjälp. Men om det inte åtgärdas så kommer skadan att ske.

 

Är inte dessa företag vinstdrivande?

Jag ber om fyra-fem lakan och en rörmokare för att få en tät pump. Inte okej.

Men att pytsa ut fyra-fem gånger så mycket för att fixa till en vattenskada (inkluderat samma pump, samma rörmokare, plus snickare och byggfläktar och grejer). Absolut.

Lustigt det där.

 

Som tur är så har jag en försäkring som är bättre än så.

En fantom i huset bredvid.

Klädd i träskor och korvskinn, utrustad med 5-56, rörtänger och en ej sinande strid av Vikbolandshistorier så åtog han sig att fixa till läckan.

Samtidigt hjäpte han till att tömma hydrofonen och justera trycket.

Fantomen må tragiskt ha mist sin Diana. Men han får aldrig försvinna.

 

För att slippa de fysiska menen som kan följa av att jobba för mycket, så blev denna helgen ledig.

Istället ska jag tillbringa den med att bära möbler. (Så lagom ledigt visserligen).

Svärfar kommer och hjälper till med lite trädgårdsarbete under tiden, trevligt det.

Och Tindra blir glad över att morfar sover över – i hennes rum såklart, för då behöver han inte vara rädd för att sova borta – då är ju hon där.

För övrigt så kan det nog vara bra att få lite motion mot det tilltagande dököttet.

Det rör sig kanske inte om Elvis Presley-mängder, men dock något sympatigravidkilo för mycket.

 

Men under sommaren är öl mat.
Och godis är gott!