signerat: Arvendal

Så människan är flockdjur säger ni?

Vilken förbannad lögn.

 

Vi, jag och min familj, befann oss idag på Varamonbadet i Motala.

En underbar strand, solig sol, klart och fint vatten. Som Rivieran, fast i Östergötland.

Så långt allt väl.

Men sen dök det upp olika underliga varelser, i vardagligt tal kallat ”folk”.

En jävla dålig uppfinning det där ”folket”.

 

Bredvid vår plats, cirka två meter bort, höll en annan barnfamilj till. Bakom oss, cirka en och en halv meter, befann sig en betongmur.

Detta var alldeles för stora öppna ytor för den lokala ungdomen.

Mellan oss och muren tryckte det in sig ett antal östgötska ungdomar som tydligen behövde bättra på den redan centralamerikanska solbrännan så pass att det inte störde att lägga fötterna bland vällingflaskor och strandparasoll. Därpå, högljutt och med illa dold förtjusning, berättandes om sina olika grader av alkoholberusning de senaste, och kommande, dagarna.

Efter ytterligare en tid anslöt sex stycken postpubertala skäggdoppingar med vattenpipa och kalsonger under badbyxorna (eller badbyxorna satt på halva röven - för man var tvungen att visa vilket "brand" man hade på kalsongerna. Viktigt!)  för att kladda in sig med Zetas olivolja och häcka på det enorma torg som skapats mellan två barnfamiljer vid vattenbrynet.

När fåglarna var färdigmarinerade försökte hanarna imponera på honorna genom att tycka att det var larvigt att bada.

(Utan att vara i närheten av att vara Alfahanne kan jag ändå tycka att den sortens försök till musöppnare känns något malplacerad på Nordens största insjöbad)

 

Jag och dottern beslutade efter en stund att införskaffa glass och (för pappa) kaffe i närliggande kiosk.

Då det befann sig väldigt mycket ”folk” på plats denna dag var kön dit förhållandevis lång och tog således väntetid i anspråk (cirka 15 minuter). Döm då om min förvåning när de två ”folk”-mammorna före oss väl framme vid luckan började samla ihop sina ungar (5 till antalet – som befann sig på 12 olika ställen. Kön var inte ett utav dem) för att först då fråga vad de ville köpa, för att sedan hinna ändra sig nio gånger innan slutlig beställning lades.

När jag sedan, med mer än mild koffeinabstinens, visade min glada uppsyn i luckan ursäktade sig den inte så trevliga expediten och försvann bakom en vägg i två minuter.

(Här måste för fan facket agera. Kollektivavtal så han kan få skita i lugn och ro!)

 

Nåväl. Förfriskningar slutligen betalda och inmundigade. Åter till basen. Där nu skäggdoppingarna startat krigföring och lagt ut rökgranater i form av Marlboro Lights, varvid barnfamiljerna runt om symboliskt vänt sig åt andra hållet så att det bildats en tydlig cirkel runt fågelboet.

Tydligen är pragmatism inget som lärs ut till ”folket” i skolan.

 

Då jag har fått en god uppfostran, och med Jantelagen i gott minne, blev tillslut den enda återstående lösningen: Reträtt.

 

Den Arvendalska Volvon styrdes hemåt, men tyvärr fanns det ”folk” på vägarna också, varvid vi hamnade bakom en orolig tysk förare, dock inte mustaschprydd, i en blå Peugeot – väldigt långt från Autobahn.

Jag behöver inte gå inte på det mera. Men kör man 70km/h (där lagstadgad hastighet är 90km/h) och närmar sig en fartkamera. Då är det absolut inte nödvändigt att kraftigt bromsa jämsides med densamma.

Du kommer inte att få böter!!

 

Per-Albin visste inte hur rätt han hade när han förespråkade ”folkhemmet”.

Folk ska fan i mig stanna hemma!