There was a time, when I looked into my fathers eyes.
Idag är det en speciell dag.
Då menar jag inte ettårsjubileet av den klassiska datumraden 11-11-11, inte heller att Magnus Ladulås hade firat 736-årig bröllopsdag med sin Helvig av Holstein om de båda hade levt, utan givetvis att det idag är Fars dag.
Den här dagen är speciell för mig på olika sätt.
Dels för att jag faktiskt hittat en kvinna med det dåliga omdömet att vilja vidarebefordra mina gener till kommande generationer och därför själv kan titulera mig just ”far”.
Dels för att det i studier har visats att barn, framförallt pojkar, som växer upp utan en far, fadersgestalt, manlig vuxen etc. löper en större risk att hamna i ett socialt utanförskap, med kriminalitet och missbruk som följd.
Jag säger inte att jag hade hamnat på en bänk någonstans, tillsammans med ingenjör Olsson och en papperspåse innehållande en flaska potatisvätska. Men det kunde ha varit så.
Men historien utvecklade sig så att jag har en pappa att fira idag. Något som jag är så oerhört lycklig över!
En pappa som jag kanske aldrig riktigt kallat pappa när jag pratar med honom, däremot alltid när jag pratar om honom.
En pappa som satt tydliga gränser och format mig till att bli åtminstone någorlunda ansvartagande och principfast.
En pappa som lärt mig allt han kan om matlagning. (Att det ska vara standardmjölk i en ungspannkaka, samt telefonnumret till pizzerian).
En pappa som fått mig att bli fotbollsgalen, just eftersom han inte gillar sport alls och revolterande tioåringar har en tendens att alltid göra tvärtemot ens föräldrar.
En pappa som gett mig förmånen att få växa upp i en kärnfamilj och förstå värdet av just det. (Okej mamma, du får ta åt dig av det med).
En pappa som trodde att övningskörning var att sätta sig i passagerarsätet med dagens Aftonbladet och säga ”kör då”.
En pappa som alltid funnits som en trygg, stark och stabil punkt i mitt liv, som alltid ställt upp när det behövts och som lärt mig att saker faktiskt ordnar sig, bara man vill.
En pappa som lärt mig att snyta mig som honom, kissa med hård stråle rakt i vattnet och nysa som i en serietidning, så att man nästan ser ”AAATTTSSSCCCHHHJJJOOO” formas som en pratbubbla bredvid skallen – allt till min mors arga förtret.
En pappa som gett mina barn en underbar farfar.
En pappa som, hur manlig och macho han än försöker vara, helt mjuknar när barnbarnen kryper upp i farfars/morfars knä, eller när katten vill äta filmjölk från hans tallrik.
Jag skulle kunna fortsätta i oändlighet - om vad vi gjort och tiden som gått, men du har säkert andra saker att göra, det är ju ändå söndag och löv ska räfsas och sådär
Jag hoppas att jag fått fram vad jag ville. Och att DU förstår hur jag känner!
Ordspråket lyder att ”blod är tjockare än vatten”.
Det är på alla sätt, i alla lägen, en stor jävla lögn.
Grattis på Fars dag pappa.
Jag älskar dig!
