To be, or not to be, continued...
Ett inlägg om dagen.
Tänk om det (jag) kunde fungera så bra.
Mycket vill jag nog egentligen skriva.
Om hur jag känner mig som värsta ballaste farsan när några ungar på dotterns frita rusar från frukostbordet för att se min på-låtsas-gå-in-i-väggen-och-slå-mig-sketch vid avvinkningen.
Om hur jag, inför den tidsnära flytten, mentalt raderar ut allt som varit positivt med att bo på landet (trots allt säkert väldigt mycket) för att istället gräva fram den gömda avgas- och betongpojken som faktiskt bor någonstans där inne i min själ - om en sådan tingest som "själen" existerar.
Om det faktum att det känns underligt att ha sålt V40:n, den som Tindra benämner som "gamla trogna bilen".
Möjligtvis var den trogen, men i övrigt precis som en "lyxhustru".
Jävligt dyr i drift. Målad, spacklad och renoverad för att åtminstone någorlunda efterlikna sin forna glans. Trasigt avgasrör (kanske mer en väldigt mycket äldre lyxhustru).
Om alla onda människor (Astrid Lindgren inkluderad) som medvetet, omedvetet eller ignorant, felaktigt använder vårt vackra språk.
Om bilköraridioter som gasar på i 120 mellan fartkamerorna, men bromsar ner i 60 vid passering.
(Avser på 80-väg)
Om jättebra, bra, mindre bra, inte alls så bra, dåliga och usla människor (läs: kunder) som undertecknad träffar dagligen.
Möjligtvis, och troligen, också en hel del riktiga jävla knallkorkar.
Men motivationen tryter.
Kanske kan flytten bli en nytändning.
Kanske inte.
Kanske behöver jag känna press för att prestera.
Kanske, likt Idol-Andreas, pallar jag inte för pressen - utan vill åka hem.
Det enda jag vet är att jag inte vet.
Tänk om det (jag) kunde fungera så bra.
Mycket vill jag nog egentligen skriva.
Om hur jag känner mig som värsta ballaste farsan när några ungar på dotterns frita rusar från frukostbordet för att se min på-låtsas-gå-in-i-väggen-och-slå-mig-sketch vid avvinkningen.
Om hur jag, inför den tidsnära flytten, mentalt raderar ut allt som varit positivt med att bo på landet (trots allt säkert väldigt mycket) för att istället gräva fram den gömda avgas- och betongpojken som faktiskt bor någonstans där inne i min själ - om en sådan tingest som "själen" existerar.
Om det faktum att det känns underligt att ha sålt V40:n, den som Tindra benämner som "gamla trogna bilen".
Möjligtvis var den trogen, men i övrigt precis som en "lyxhustru".
Jävligt dyr i drift. Målad, spacklad och renoverad för att åtminstone någorlunda efterlikna sin forna glans. Trasigt avgasrör (kanske mer en väldigt mycket äldre lyxhustru).
Om alla onda människor (Astrid Lindgren inkluderad) som medvetet, omedvetet eller ignorant, felaktigt använder vårt vackra språk.
Om bilköraridioter som gasar på i 120 mellan fartkamerorna, men bromsar ner i 60 vid passering.
(Avser på 80-väg)
Om jättebra, bra, mindre bra, inte alls så bra, dåliga och usla människor (läs: kunder) som undertecknad träffar dagligen.
Möjligtvis, och troligen, också en hel del riktiga jävla knallkorkar.
Men motivationen tryter.
Kanske kan flytten bli en nytändning.
Kanske inte.
Kanske behöver jag känna press för att prestera.
Kanske, likt Idol-Andreas, pallar jag inte för pressen - utan vill åka hem.
Det enda jag vet är att jag inte vet.
Kommentarer
Postat av: Värmlandsanna (benämner jag mig själv som i alla fall:))
Fantastiskt!
Postat av: Nästa Anna
Men faan, du lovade ju att skriva om jag skrev!!!!
(Att jag nu inte skriver, är inte ett hållbart motargument!)
Men jag hoppas för allt i världen att Norrköpings cityliv motiverar dig mer än vad Göteborgs motiverar mig.
(Du måste i alla fall tala om varför Sveriges kanske mest älskade författare förtjänar detta påhopp.)
Trackback
