Landet vs. Staden 0-3

Ja, som sagt, jag är väldigt bra på att inte skriva alls.

Som försvar så pågår det lite livspussel.

Inte sånt där barnsligt 500-bitars bebis-pussel. Det här har 10000 bitar. Och 3D. Och ljudeffekter. Och alla bitar är gröna.

 

Bara sådär, som ett brev på posten (eller e-mail i inkorgen för er moderna människor) fick min fru ett erbjudande om en halvtidstjänst.

Nu kan jag inte påstå att jag är alldeles sådär jätteinsatt i arbetsmarknadspolitiken, men så mycket har jag förstått att om ett jobb springer ikapp en och fångar en, så ska man inte slita sig loss, utan kramas tillbaka.

I och med att vi innehar ett gossebarn i den ringa åldern av 10 månader (som inte alls vill laga mat själv eller sköta personlig hygien på egen hand) leder detta då till att jag också behöver göra förändringar i min arbetstid.

Jag jobbar alltså precis lika mycket som förut, men på mindre tid och för mindre betalt.

 

När jag lämnat jobbet i lördags så gjorde jag min manliga och faderliga plikt och införskaffade föda åt familjen. Hämtpizza.

Dock gjorde jag det misstaget att köra iväg med bilen innan jag ringde och beställde, vilket innebar att jag inte kunde googla numret till pizzerian. Lösningen blev att ringa ett telefonnummer där man kan få ett telefonnummer.

Det som jag inte räknade med var:

Att det tog en stund att först gräva upp luren ur fickan och slå numret.

Att den väldigt vänliga mannen på telefonföretaget gärna pratar väldigt vänligt och extra länge med mig eftersom han då väldigt vänligt kan skinna mig på ännu mer pengar.

Att den väldigt vänliga mannen på telefonföretaget inte alls ville koppla mig vidare, eftersom jag ringde från en mobiltelefon, vilket betydde att jag var tvungen att för mig själv i bilen rabbla pizzerians nummer högt så att jag inte skulle glömma det.

Att det även tar en stund att knappa detta nummer i och med att jag lämpligast först och främst bör fokusera på trafiken.

 

Allt detta ledde till att jag helt enkelt satt i bilen utanför pizzerian och ringde in min beställning.

Då jag kände att det kunde bli en aning pinsamt att gå in direkt så valde jag åka förbi lägenheten vi ska flytta till- och liksom bara känna atmosfären från bilen. Jag hann åka förbi fyra gånger, samt åka och tanka, under tiden pizzan bakades.

Det är en fördel med stan. Jag hade aldrig hunnit fyra varv till Kuddby.


Jag antar också att när man bor i staden så kan man unna sig lite extra lyx i form av varm pizza!

 

Argumenten jag hör mot att flytta tillbaka in till stan är ganska uteslutande:

Avgaser och oväsen.

 

Må så vara.

Då kan jag tala om följande:

När jag kom hem med pizzan och öppnade bildörren så möttes jag av den oerhört underbara doften av svinurin som kommer av att bonden parfymerar sina åkrar. (För tredje eller fjärde gången denna veckan)

Dessutom hade jag i färskt minne, från fredagsnatten, granndotterns poolparty med konstant falsett-”iiiiihhhh”-ande fjortisar och brölande förpubertala tonårspojkar med kalsonger under badbyxorna.

 

Spårvagnsrassel och koldioxid är närmre paradiset än ni kan tro.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0